Nu har jag landat

Det har tagit några dagar att smälta den här upplevelsen. 
Jag kan inte låta bli att dela med mig av den här roliga trippen, som innehöll det mesta.
Jag lyckadaes med konsten att backa fast bilen i en snöhög till en början men det fixade A-K med en lätt knuff.
I Söderhamn kopplade vi på stora charmen och fick kocken att göra en specialare åt oss, en supergod pasta med bacon och skinka Tack Tack!
Väl framme i Mora, efter många genvägar och senvägar, inkvarterade vi oss i Ryssahallen. Sedan blev det en promenad till centrum för hämtande av nummerlappar. Vägen tillbaka kändes onödigt lång i mörkret. Jenny och jag tyckte det var onödigt att vi skulle gå på den obefintliga vägrenen allihop utan reflexer, så vi tog järnvägen istället.
Väl tillbaka började tankarna kring morgondagen komma krypande. Vallalådan hämtades in och klistertuber började jämföras. Av Valla-Anna fick vi lära oss "tumtricket" (vilket för vissa skulle visa sig vara det enda alternativet nästkommande dag). Anna försökte även bjuda på bullar men Jenny och jag var fortfarande helt stinna efter alla proteiner kolhydrater vi hällt i oss.
Vi kikade lite på Lets dance innan vi kröp till kojs iförda allt ifrån små nattlinnen till flanellpyjamas och superunderställ. Det var en riktig lägerskolestämning som hade infunnit sig i salen och inte blev det sämre av att det i våran revirmarkerade hörna strax utbröt ett hysteriskt trötthetsskrattskov. Ett sånt där som bara kommer av ingenting egentligen och bara fortsätter så fort nån bara säger kanelbulle. Tillslut säger magmusklerna ifrån om inte någon tråkmåns (seriös) hinner före och hyschh:ar tvärs över salen.
Sömnen blev god och frukosten smakade bra trots att den rätta aptiten inte riktigt ville infinna sig. A-K laddade isig lite extra för hon skulle ju inte starta förrän efter lunch.
Allt enligt tidsplanen satt vi då i bussen prick 09:00 på väg mot Oxberg.
In i startfållan, längs tfram naturligtvis också en liten snabbtest med skidorna. Bra fäste men det frös, inte bra men efter en snabbkoll längre fram i spåren så såg det lite bättre ut.
A-K då som plötsligt efter snart 40 år levt efter mottot "det ordnar sig alltid", fick plötsligt motsatsen bevisad. Inte ett vallaställ fanns att uppbringa på hela startområdet. Där stod hon nu med ovallde skidor, iofs hade hon ju fortfarande några timmar kvar till start.
Nu slog vi våra kloka huvuden ihop och allt enligt  Annas "tumtrick" värmde vi klistertuben under armen och kletade på. Sedan var det bara att jämna till det med tummen. Skeptisk som jag var hade jag smugit ner en vallakloss i vätskebältet, som vi gnuggade ut de värsta klumparna med. Bra fäste till en börsjan och sen fanns det ju valla service vid varje kontroll. Ja, det ordnade sig den här gången också ;)
Alla tog sig i mål relativt nöjda med sin prestation och var rätt utmattade och trötta under hemresan, fast jag tror nog åtminstonne två hade lite krafter kvar de har kunnat ödsla i spåren istället.
I Edsbyn blev det pizza och tjejerna tog sig en välförtjänt starköl. Jag däremot är ju seriös jag så för mig blev det vatten :)

Tack Jenny, A-K Anna och Mari för trevligt sällskap. Nu laddar vi för Tjejvättern 7/6!!

           

Kommentarer
Postat av: Anders Carlsson

Hallå där. Nu är det alltså cykel som gäller för dig. Jag tror jag hoppar över det. Det var en del som pratade om klassikern i bussen hem, men cyklingen är jag inte sugen på direkt. Jag siktar nog på Lidingöloppet i stället. Blir i alla fall kul att följa dig. Du är också en inspirationskälla. Jag har fått så många positiva kommentarer på min blogg så det blir nog svårt att lägga ner den.

2008-03-04 @ 10:31:35
URL: http://anderscarlsson.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0