Mot nya Mål......

Nu har förkylningen kopplat greppet. Hela vintern har jag kämpat för att mota bort all små kusar, som har försökt angripa mina slemhinnor. Massvis med C-vitamin, ingefära, honung, vitlök och framförallt Echinaforce har jag proppat i mig. Det har funkat, immunförsvaret har gjort et kanonjobb men nu retirerar jag. Jag kände efter cykelturen häromdagen att allt inte stod rätt till och mycket riktigt nu sitter jag här med värk i kroppen och varig skalle. Jag tänker inte göra nåt åt det heller utan nu tänker jag bara vara sjuk och låta kroppen få vila den tid som behövs.

Veckans höjdpunkt är Majas träningsdag, fotboll när den är som allra roligast.
Låt mig presentera Moffes flicklag Team -02



Själv nöjde jag mig med en promenad i vårsolen idag

KORT FAKTA:

Träningsvärk uppstår när musklerna utsätts för hård belastning. Framförallt vid excentrisk träning eller efter en längre tids träningsuppehåll. Den brukar kännas som värst efter ca 48 timmar och hålla i sig upp till en vecka.

Det som sker är att muskelfibrillerna förlängs och muskeln blir tåligare. Det förklarar varför man inte får träningsvärk igen när man belastar samma muskler. Muskeln förstärks direkt och förbereder sig på mer arbete.

Då kan man ju glömma nåt medlidande för de smärtor jag har idag. Grym träningsvärk i rumpan och baksida lår efter gårdagens fys. Jag gruvar mig mest för hur J...a ont jag kommer ha imorgon och hur i hela friden ska jag kunna ta mig upp på cykeln?

Tänker försöka komma igång med lite seriös styrketräning igen. Det har blivit mycket fokusering på kondition under vintern men jag tror att lite styrka inte skulle skada. Har kört lite lätt cirkelträning nu under några veckor för att vänja musklerna lite. Först nu har jag börjat fokusera och belasta lite. Har grym träningsvärk i armar och bröst sedan igår så idag fick det bli ben och rygg. Ben kommer vara det jag lägger ner mest energi på nu inför cyklingen.
Ska försöka klämma in ett två timmars pass på trainern imorgon om tillfälle ges och om benen tillåter det efter mitt benpass idag.

Rond två har startat.
Det har inte varit så bra skidföre under hela vintern som precis nu, vilket hån. Det har kommit nästan två dm kallsnö under ett dygn. Den torra fina vårdoftande asfalten syns inte ett spår av längre och cykeln den är det bara att backa in i förrådet igen....eller inte.
Biltema är lösningen på de flesta problem, inte bara som ett bra komplement till IKEAs lek-och bollrum. Dom har faktiskt många "bra" grejor, som t ex en ...............cykeltrainer.
Det är en liten behändig grej som man sätter fast bakhjulet på din rätta utecykel i och sedan skruvar man åt lite motstånd och sedan är det bara att trampa. Det låter lite invecklat men det är riktigt smidigt faktiskt, så nu står cykeln fint uppställd inne på kontoret istället för i förrådet.
Nu gäller det till en början att nöta in cykelsadeln så den sitter som en smäck i rumpan.
För att överhuvudtaget klara av att sitta på cykeln i mer än tio minuter måste jag ha underhållning. Ikväll blev det MoDo - Timrå- matchen på Tv, som tyvärr slutade med en total katastrof.
När det i början av tredje perioden stod 0-4 tog min motivation slut. Nu var det inte underhållning längre. Hade siffrorna istället varit det omvända, kan jag lova att jag suttit där än.

Gårdagens tävlingar resulterade i fem medaljer från våran station. Två i storslalom, en i snowboard och två i längdskidåkninng.
Tack vare att jag ställde upp och kämpade mig runt 10km i hällande regn fick jag under banketten kliva fram och ta emot en fin bronsplakett. Detta bevisar att jag är den tredje bästa kvinnan inom denna yrkeskår i Sverige på längdskidor. Det ni :)
Nästa år ska vi till Sälen och slåss om nya medaljer, då jäv..r!!!
Nu knyter jag ihop säcken för den här skidsäsongen. Det kommer naturligtvis bli lite finåka med familjen när vi åker till fjällen framöver.

Jag kämpar på en vecka till med skidåkningen. Ska delta i Brand-SM nästa onsdag, årets höjdpunkt. Inte direkt skidåkningen men allt runtomkring. Alla roliga och trevliga kollegor runt om i landet. Det är lite synd att det kvinnliga deltagarantalet inte brukar vara så stort. Å andra sidan så går det ju lättare att kamma hem en säker medalj om vi inte blir fler än tre. Det är nog min enda chans för den delen men det viktigaste är ju inte att vinna. Det viktigaste är att ha krafter kvar till banketten.
I år går tävlingarna på Södra berget i Sundsvall så det är ju så gott som hemmaplan för mig.
http://brandsm.se/

Så snart detta är överstökat så börjar kampen mot nästa etapp.

Det har tagit några dagar att smälta den här upplevelsen. 
Jag kan inte låta bli att dela med mig av den här roliga trippen, som innehöll det mesta.
Jag lyckadaes med konsten att backa fast bilen i en snöhög till en början men det fixade A-K med en lätt knuff.
I Söderhamn kopplade vi på stora charmen och fick kocken att göra en specialare åt oss, en supergod pasta med bacon och skinka Tack Tack!
Väl framme i Mora, efter många genvägar och senvägar, inkvarterade vi oss i Ryssahallen. Sedan blev det en promenad till centrum för hämtande av nummerlappar. Vägen tillbaka kändes onödigt lång i mörkret. Jenny och jag tyckte det var onödigt att vi skulle gå på den obefintliga vägrenen allihop utan reflexer, så vi tog järnvägen istället.
Väl tillbaka började tankarna kring morgondagen komma krypande. Vallalådan hämtades in och klistertuber började jämföras. Av Valla-Anna fick vi lära oss "tumtricket" (vilket för vissa skulle visa sig vara det enda alternativet nästkommande dag). Anna försökte även bjuda på bullar men Jenny och jag var fortfarande helt stinna efter alla proteiner kolhydrater vi hällt i oss.
Vi kikade lite på Lets dance innan vi kröp till kojs iförda allt ifrån små nattlinnen till flanellpyjamas och superunderställ. Det var en riktig lägerskolestämning som hade infunnit sig i salen och inte blev det sämre av att det i våran revirmarkerade hörna strax utbröt ett hysteriskt trötthetsskrattskov. Ett sånt där som bara kommer av ingenting egentligen och bara fortsätter så fort nån bara säger kanelbulle. Tillslut säger magmusklerna ifrån om inte någon tråkmåns (seriös) hinner före och hyschh:ar tvärs över salen.
Sömnen blev god och frukosten smakade bra trots att den rätta aptiten inte riktigt ville infinna sig. A-K laddade isig lite extra för hon skulle ju inte starta förrän efter lunch.
Allt enligt tidsplanen satt vi då i bussen prick 09:00 på väg mot Oxberg.
In i startfållan, längs tfram naturligtvis också en liten snabbtest med skidorna. Bra fäste men det frös, inte bra men efter en snabbkoll längre fram i spåren så såg det lite bättre ut.
A-K då som plötsligt efter snart 40 år levt efter mottot "det ordnar sig alltid", fick plötsligt motsatsen bevisad. Inte ett vallaställ fanns att uppbringa på hela startområdet. Där stod hon nu med ovallde skidor, iofs hade hon ju fortfarande några timmar kvar till start.
Nu slog vi våra kloka huvuden ihop och allt enligt  Annas "tumtrick" värmde vi klistertuben under armen och kletade på. Sedan var det bara att jämna till det med tummen. Skeptisk som jag var hade jag smugit ner en vallakloss i vätskebältet, som vi gnuggade ut de värsta klumparna med. Bra fäste till en börsjan och sen fanns det ju valla service vid varje kontroll. Ja, det ordnade sig den här gången också ;)
Alla tog sig i mål relativt nöjda med sin prestation och var rätt utmattade och trötta under hemresan, fast jag tror nog åtminstonne två hade lite krafter kvar de har kunnat ödsla i spåren istället.
I Edsbyn blev det pizza och tjejerna tog sig en välförtjänt starköl. Jag däremot är ju seriös jag så för mig blev det vatten :)

Tack Jenny, A-K Anna och Mari för trevligt sällskap. Nu laddar vi för Tjejvättern 7/6!!

Jag är sååå grymt nöjd med loppet . Föra att inte tala om skidorna, som var helt fantastiska.
Det känns i dag att det blev mycket stakåkning. Jag känner mig hur pigg och fräsch i benen som helst men axlar, nacke och mage är jag slut i. Jag är även ganska trött i hjärnan så detta får räcka för nu. Faan vá BRA já ä!!!

Jajjamen, nu äré bar å åk.
Imorgon drar vi iväg södeut mot klassiska marker.
Anders har jobbat stenhårt i två dagar med mina skidor och stavar. Jag garderar mej med bägge paren. De blå Atomics har jag tejpen på och den är lagom inkörd. Har åkt ca  5mil på den, så blir det mot all förmodan någon minusgrad så kommer det vara ett säkert kort. Jag har även ett par nyare Fischer, där har han gått på med klister för ett lite varmare före. Jag håller tummarna på att något av detta ska funka.
Känner mig iallafall nöjd med uppladdningen och all träningstid jag har lagt ned. Det ska bli kul att få känna på formen ordentligt. Jag kommer att åka utav bara He.v.te!!

Följ mig gärna på vägen, 5343 är nummret. Jag startar kl 11.05.

Nu börjar det närma sig dagen D. Jag har åter igen varit i Vemdalen för att vässa formen. Det blev inte så mycket skidåkning som jag hade tänkt den här gången. Jag lyckades bara skrapa ihop två mil. Det är ju så mycket annat man vill göra när man äntligen kommer över lite snö.
Med tanke på vårvädret här hemma så lär det inte bli nån mer skidåkning innan Lördag. Möjligtvis ska det väl ut och provas skidor på fredagkväll. Det är ju det där med vallningen.... väderprognosen ser inte bra ut. Jag tar med mig "tejpskidorna" utifall att det blir problem, dom har aldrig gjort mig besviken.

Har varit i Vemdalen igen. Det blev inte så mycket skidåkning jag hade tänkt men det lilla jag åkte känndes bra.
Det var ju inte så bra väder, snöstorm hela helgen. Vi åkte lite slalom också Maja och jag. Det är helt otroligt vilka framsteg hon gör för varje gång. Nu kan vi åka tillsammans och jag känner att även jag får ut något av åkningen. Hur som helst så finns det OBEGRÄNSAT med snö i vemdalen. Inte lika mycket här hemma dock men jag tror dom har lyckats skrapa ihop till ett och annat skidspår för nu blir det åka av.
Jag vann ju över förkylningen, den här gången ;)

Jag trodde jag skulle klara mig undan den här gången. Har levt på apelsiner och Echinaforce under två veckor nu när övriga familjen har varit förkyld. Jag har mått toppen och kännt mig stark som en oxe. Har nu hållit uppe med min dunderkur några dagar och PANG där kom förkylningen som ett brev på posten idag. Tog fram flaskan igen och köpte mig ett rör C-vitamin brus, eftersom jag börjar bli lite trött på att skala apelsiner nu. Jag släpade mig ut i skidspåret och "promenerade" runt i drygt en timme. Känner mig skaplig men det kryper i lederna och näsan är täppt. Får se imorgon vilket håll det går åt.

Nytt år, ny månad och nya friska tag mot samma befintliga mål. Tänk om jag var lika flitig att skriva som att träna bara.
Året har börjat  rätt skapligt. Firade nyår i Vemdalen där det fortfarande råder full vinter. Jag hade det lite tungt  i början på veckan när jag skulle ut på min första träningsrunda för året. Ambitionen var  hög och likaså självförtroendet, som inte riktigt överensstämde med verkligheten. Det  blev jag varse om när jag ganska omgående blev ifrånåkt av en "lovikavante".
Nä, Jag vet det sitter inte i utrustningen och kläderna men till saken hör att den här "lovikavanten" gick fram på sina skidor ungefär som jag gör när jag går på tur med familjen. 
Enligt konstens alla regler  gungade jag fast skidorna i snön och verkligen försökte tänka på allt som alla s.k experter tutat i mig. Ryggtavlan på "lovikavanten" blev mindre och mindre ända tills... äntligen, en utförsbacke och en lååång sådan. Jag såg plötsligt ljuset igen. I slutet på backen gled jag äntligen förbi henne och hon fick se bokstäverna på min rygg bli mindre och mindre C  R   A   F    T.
Eftrer utförsbacken var det dags för det första vägvalet. Fortsätta in på 10km slingan med en flåsande "lovikavante " i nacken eller slinka in åt höger och gömma mig bakom krönet på 5km slingan.
-Jag valde det senare.
Jag hann inte mer än några hundra meter förrän jag kände flåset i nacken. Inte av "lovikavanten" den här gången ( hon var nog långt in på 10km slingan vid det här laget och jagade livet ur sig för att hinna i kapp en stapplande märkesfixerad "fräsare", som plötsligt gått upp i rök), nä nu var det något mycket värre som jagade mig. Han klev på mina skidor så det gick tyngre och tyngre. Tillslut klängde han sig fast vid min hals och snörde åt. Då kände jag igen honom, sen bandyns fornstora dagar, Panikångesten!! Han tenderar dyka upp i de svagaste ögonblicken, när orken börjar tryta. Då står han bara där och väntar på att rätt tanke ska ta hjärnan i besittning. Ni vet den där typen i röd pyjamas, horn på huvudet och en eldgaffel i handen, som tutar i en att man är helt värdelös.
Det var dags för det andra vägvalet.
Jag kunde fortsätta låta den röda typen intala mig om hur kass jag var och känna snaran dras åt ännu hårdare. Eller spotta i nävarna och åka ifrån problemen, som jag övertygande intalar min 5-åring att göra när hon blir less, trött och slut på alla div. aktiviteter vi släpar runt henne på.
-Jag valde det första.
Först när jag tårögd och panikslagen kom tillbaks til husvagnen och fick ventilera mina tankar och känslor, satte jag mig ner och tog ett djupt andetag. Då, kände jag hur han långsamt släppte taget om min hals och jag fylldes sakta åter med nya krafter. 

Allt handlar inte bara om fysisk styrka utan även den mentala biten är viktig. Jag skulle nog kunna behöva ett träningsschema för det också ;)

Jag  misstänkte att det var nåt på gång när allt kändes så tungt förra veckan. Jag försökte ta mig i kragen med en löprunda i tisdags men redan samma kväll började det krypa i kroppen. Vaknade på Onsdagsmorgonen med halsont och värk i lederna; ingen träning. Torsdag morgon lite bättre men efter en dag i Birsta köpcentrum så var det godnatt igen. Inget halsont idag Fredag, bara lite snorig och matt så jag försökte mig ut på en liten lätt jogging/promenad och peppar peppar det känns fortfarande bra. Nu har jag laddat ordentligt med Echinaforce i flera dagar och jag tror banne mig att det fungerar. Förhoppningsvis så orkar jag med nåt löppass till innan julafton, så kan jag vräka i mig julmaten med gott samvete.

Har varit i Vemdalen i helgen och där vill jag lova att det är vinter. Fina välpistade slalombackar och skidspår, som suger musten ur en totalt så här i början på säsongen. Maja nöjer sig än så länge med de lite flackare backarna men om ett år eller två då får man nog jobba för att hänga med. Det är otroligt vad de små lär sig fort. Vi åkte några åk i skalspasset bla Pers- och Hildings backe. Det gick sådär i Pers, den har ju några branta partier, som är lite svår men Hildings den tog hon utan problem. Hon var tillockmed lite offpist och kaxade upp sig. I helgen har vi haft Moa 4år med oss också. Hon har hållit sig i knatteliften tillsammans med Anders, där har dom kompat varandra bra. Maja har svängt förbi emellanåt och gett Moa lite tips om hur man svängar och bromsar. Moa åkte med mig en gång i den lite större barnbacken. Där finns det en tunnel man ska åka igenom och det tyckte hon var spännande.
Hon har verkligen gjort stora framsteg ihelgen. På längdskidåkningsfronten var det lite sämre. Det är bara hoppas  att hennes pappa läser detta och inser att han måste skaffa ett par riktiga skidor med en riktig bindning till henne. Nu tappade hon skidorna typ 30 ggr på 100meters åkning. Sådana bindningar borde förbjudas där man ska trä nån slags rem/fjäder runt hälen. Man kommer ju själv ihåg hur det var när man var liten och hade såna skidor. Inte undra på att det skulle ta ca 20 år innan man ställde sig på ett par skidor igen.
                                                                                                                             

Jaha då var nästa träningsfas inledd, nämligen cylkling.
Spinningpasset är avslutat och gick ju helt galant. Det var jobbigt som F..n men det är väl det som är själva grejen.
Oroat mej hade jag gjort helt i onödan visade det sig och inte ett endaste litet skavsår har jag kunnat lokalisera......än.
Hemligeheten?!   
Ähm, Jag gick helt enkelt på den gamla klassiska slippskavsårnärduspringergrejen med en nylonstrumpa innanför de rätta strumporna. Ja nu menar jag inte att jag pulade in en nylonstrumpa innanför trollerna. Jag designade helt enkelt ett par nylontroller att ha innanför cykelbyxorna. Inte var dom vackra men det blev helt perfekt. (Nu vet jag att du sitter och vrider dig av skratt Jenny men det funkade faktiskt). Förhoppningsvis så mår jag lika bra i morgon, kanske lite träningsvärk men det är sånt man får leva med. Har fått lite välbehövd massage av Anders och hällt i mig en vitaminberikad smothie så nu ska jag avnjuta lite skit på TVn innan jag överlämnar mig åt John Blund och en ny träningsfylld vecka.