Jag lägger ner tanken på fettförbränning.....
....för nu har förkylningen tagit ny fart, så med facit i hand kanske jag inte skulle åkt någe skidor alls uppe i fjällen.
Jag tyckte iofs att det värsta hade gått över och jag hade ju inte ont i halsen längre. Det blev inte speciellt hårda pass heller. Långa förvisso men jag har tagit det väldigt lugnt och verkligen tänkt på pumpen.
Förmodligen har det även att göra med mitt lite låga energiintag. Brukar ju bara ha med mig vatten i bältet och i bästa fall nån slags bar som brukar vara helt stelfrusen liksom vattnet när jag väl kommer mig för att äta nåt. Likaså efteråt kanske jag måste peta i mig nåt för att inte bryta ner mig totalt. Jag kan ju det här så väl i teorin men jag har svårt att ta det till mig rent praktiskt. Tror jag får jobba bort tanken på att alla pass ska generera i fettförbränning.
Ja nu ska det bli ändring misann!! Det här kommer inte funka annars.
Nu ska jag ta mig en kvällsmacka och ett stort glas mjölk, så kommer jag nog snart pigga på mig igen. Eller hur?!
Jag är sååå nöjd just nu.
Träningsläger
I dag gick det bättre
1dm nysnö har fallit under natten och nypistade spår, vad mer kan man begära?
Jo, att nån klappar en på axeln och säger "Åk du, Jag stannar hemma och julstädar köket".
Helt fantastiskt men detta är dagens sanning. Jag lyckades hålla mig i skidspåret två timmar och sedan kom jag hem till ett nystädat kök.
Vilken tur att jag köpte en extra julklapp till Anders för det är han ju verkligen värd.
Nu väntar en sista arbetsnatt innan jul.
Imorgon firar vi med Anders barn hemma hos oss och på julaftonsmorgon blir det traditionsenlig grötfrukost med mina föräldrar.
Om allt går som planerat blir det nog en tur till Säbrå kyrka för att Maja ska få vara med att bygga julkrubban. Det har varit en tradition sedan jag var liten och kring jul känner man extra starkt för sådana tratitioner. Kalle-Anka är ju också en sådan tradition, som tyvärr kan bli svårare att bevara tack vare TV utbudet nu för tiden.
På julaftonskvällen samlas vi alla hemma hos mina föräldrar för att........... Ja ni vet ju alla hur det går till att fira en normal jul med 10 vuxna och ungefär lika många barn i olika åldrar.
Med livet som insats
Jag bytte om och stod startklar när Anders kom hem efter sin runda, Helt OK skulle det vara trots 3 plusgrader men vad händer när jag kommer in till stan? Jo, helt plötsligt börjar det vräka ner regn så efter två varv var jag genomblöt och skidorna funkade inte heller riktigt bra som ni kanske förstår.
JaJa jag tar igen det idag då tänkte jag. Kanonväder 3 minusgrader och kanonspår enligt min käre man igen då som åkte först även idag.
Som vanligt stod jag startklar när han kom hem och det såg ju rikrigt lovande ut.
Nu kunde jag ju tyvärr inte åka ut på det långa spåret där han hade varit eftersom det började skymma, så jag fiack hålla mig till elljusslingan igen.
Naturligtvis var det den enda delen av systemet som inte var preparerat idag utan efter gårdagens hällregn istället mer såg ut som en rodelbana.
Jag fick iallafall hyfsat bett med tejpskidorna men utförsbackarna var inte rolig kan jag tala om. Jag är glad att jag är hemma med benen i behåll.
Imorgonbitti tar jag nya tag och om jag så ska spåra själv, ska jag ut på långspåret. Nu vräker det nämligen ner snö.
Varför nöja sig med ett mål?
Nu har det hänt det jag befarade. Snön är borta och kvar finns bara blank is och gröna gräsmattor. Det är tur att jag precis i dagarna har dragit på mig en ny hobby och början på ett långsiktikt mål. Jag har nämligen blivit antagen till specialistsjuksköterskeprogrammet på Karolinska Institutet. Det är en distansutbildning på halvfart, som så småningom ska göra mig till Distriktssköterska. Det kommer dock att ta 2 1/2 år men förhoppningsvis kommer jag både ha tid för träning och arbete under tiden.
Idag trotsade jag skavsåren.
På Bondsjöhöjden väntade nypistade spår och det visade sig vara en perfekt tape dag. Jag slapp alltså ödsla dyrbar träningstid på misslyckade vallningsförsök.
6 härliga varv blev det i behagligt tempo.
Hem in i duschen och Anders som är lite snabbare där hämtar Maja på skolan medan jag fixar lunch och hinner precis med ett blogginlägg innan jag nu hör dom på bron.
Livet är väl bara för härligt!!
Jakten är igång...
Meterologerna hade ju lovat 3-4 minusgrader nu på morgonen men det stämde ju inte.
Vi hade några timmar på fm medans Maja var i skolan. Vårdkasen kändes ju rätt. Där brukar det ofta vara någon grad kallare än hemma och vi hade på nollan. De brukar även vara snabba att preparera men där hade man dragit igår kväll och med nattens blidväder var det endast blöt is i spåren. Vi kände efter ett halvt varv på femman men beslutade oss att dra vidare.
Norrstig blev nästa anhalt, lite längre in i landskapet och ordentligt med snö men fortfarande på 0. Rykten sa att det var träningstävlingar där imorgon så det lät ju lite lovande men icke sa Nicke. Det var inte ens plogat så vi kunde ta oss in med bilen. Det låg även ett lager på 1,5dm blötsnö där istället för skidspår, så vi fortsatte jakten.
Bondsjöhöjden, där skymtade vi en åkare redan innan vi kom in på parkeringen så det såg bra ut. Spår fanns det om än något blöta dom också men fullt åkbara. Vallningen däremot, den var det inte mycket kärlek i. Jag halkade mig igenom två varv iallafall och känner mig trots allt nöjd med det lilla.
Måtte vintern hålla i sig...
Vi blev förresten erbjudna influensavaccinet på jobbet men jag avstod. De flesta blir ju ännu sjukare av bara sprutan, så var det förra gången iallafall. "Det som inte dödar - härdar" brukar man säga tror jag.
Äntligen vinter
Fjällen i all ära men det är ingen höjdpunkt när man är förkyld. Allt blir ju så extra jobbigt och extra kallt och extra trött och extra hungrig och ja..........allt blir bara en massa extra när man är förkyld. Jag åkte lite slalom med Maja iallafall som jag hade lovat och nu börjar det bli riktigt roligt. Hon är ju kavat som bara den, jag har fullt sjå att hinna med henne.
Hon hängde med ut i skidspåret också och det går riktigt bra det oxå. Det är bara se till så att hon inte blir hungrig under vägen för då är det kört direkt. Kexchoklad och saft är ett måste om turen blir längre än 30min.
På måndag eftermiddag samlade jag alla mina krafter och gav mig ut i spåret själv. Jag lyckades harva mig runt 5km och det visade sig vara tillräckligt för att få träningsvärk dagen efter.
Här hemma finns det ju oxå fina skidspår nu så jag hoppas kunna åka lite i helgen om jag känner mig piggare.
Med rätt att vara stolt
Målsättning -09
Jag har gått i mål
Lidingö tjelopp var mycket värre än jag trodde. Jag är van att springa i kuperad terräng trodde jag. När Stockholmare har talat om backar har jag inte kunnat låta bli att små le. De kallar ju Hammarbybacken för slalombacke :), löjligt.
Nu små ler jag inte längre för det här var det värsta jag har varit med om eller i alla fall jämförbart med Brand-SM banan i Åsarna för några år sedan. Den hade Thomas Wassberg dragit och det var ingen dans på rosor det heller.
Det kändes lite jobbigt att inte få vara helt frisk och på topp när jag skulle springa. Nu gick jag upp i maxpuls nästan direkt och snittade på 97% totalt. Inte undra på att det kändes tungt. Efter 6km var jag tvärstum i benen. Jag fick stanna och stå still för att dricka lite och då släppte det lite men sen kom ju bara nästa backe och nästa backe och nästa backe och.......... sen äntligen upploppet där jag kramade ur det absolut sista.
Nu har jag iallafall nått mit mål, Tjejklassikern och totaltiden blev 6:36:15. Jag har inte bara rott i land det utan jag har ju faktiskt kommit igång ordentligt med träningen och känner att det här kommer bli en rolig skidåkarvinter nu när jag har en bra grundfysik. Jag tänker softa lite nu över helgen och sedan så fort jag får tillbaka orken och blir kvitt hostan så kör jag i gång igen. Det kommer förmodligen bli lite längre och lugnare pass et tag nu, kanske lite cykling så länge vädret tillåter. Styrketräning på jobbet, sen skulle jag vilja komma i gång och simma kanske en gång i veckan eller så. Det var ju den gren det gick allra sämst i och som jag tycker är absolut tråkigast.
Bloggen tror jag får hänga med ett tag till iallafall för det har blivit ett ganska bra sätt att komunicera med mig själv. Den ger mig även bevis på att jag tränar och gör framsteg. Det är lite av att ge sig själv en klapp på axeln efter ett tungt träningspass eller en tung dag på jobbet. Jag funderar på ett nytt namn så länge.
Nöjd!
Nu är det dags igen
TJOHO!!
Jag är omringad av......
Hjälp, det måste vara en epidemi som härjar för tillfället.
Det är lite drygt en vecka kvar till den avslutande och sista genen, Lidingö Tjejlopp. Jag får bara inte bli sjuk NU.
Det snoras, hostas och kraxas överallt. Anders hostar och kraxar. Maja snorar och hostar. På jobbet går folk omkring och har ont i halsen. Patienterna är sjuka (naturligtvis) men måste dom vara förkylda oxå? Det känns som att alla är förkylda utom jag. Frågan är nte OM jag blir drabbad utan NÄR.
Har hållit mig ifrån träning ett par dagar för att vara lite extra försiktig men idag tog jag mig ut på en lättare runda. Ska trycka i mig lite vitaminer och annat joks nu innan sänggåendet, så hoppas jag på ännu en frisk och kry dag i morgon.
Krampkänning:(
Jag har nyss varit ute och plågat mig igenom lite intervaller. Tråkigt värre när man är ensammen. Det blir liksom lite svårt att motivera sig själv till 100%. Jag börjar även känna av min dåliga disciplin på att stretcha. Det krampar till baksida lår och rumpa när jag tar i lite extra eller när jag har varit ute en liten stund. Nu ska jag sätta mig i en varm bastu, ta en kall ÖL och stretcha Gluteus...
Hemma igen
Vila en dag kanske det ger med sig, tänkte jag men tyvärr. Lite motion i affärer fick bli medicinen istället. Slank in på Apoteket och köpte bakteriedödande gurgel, samt det obligatoriska naturläkemedlet echinaforce. Prackade även på mig lite vitaminspäckad "färskpressad" juice.
Två dagars superkurerande och jag var åter igen frisk som en nötkärna. Det fick bli någon vilodag extra som bonus men nu j.vl.r måste jag köra i gång igen.
Vi har kommit hem, packat ur och lämnat tillbaka husbilen till mor och far. Anders, som har varit skadad ett tag hade lite större träningsabstinens. Han fick sticka ut först på en cykeltur och så fort han kommer tillbaks ska jag ge mig iväg på en löprunda.
BOSU
För att ta det från början så är vi nere i Karlskrona och hälsar på Daniel m.familj.
Jag tog mig en skön löprunda under eftermiddagen här. Det är alltid lite kul med dessa varierande rundor. Här kan man verkligen försöka hitta en skön löpstil, allt är bara sååå platt.
Christina lyckades även övertala mig att följa med på ett gympa pass, nämligen BOSU. Det var balans, styrka och kondition i ett. Alla övningar utfördes på en typ halv medicinboll, som var vänd upp och ner, se bild. Hoppas på en grym träningsvärk i morgon.
Löpning och surströmmming
Eftersom Anders jobbar idag fick mormor ställa upp och ta Maja under tiden, vilket aldrig är nåt bekymmer.
Efter en snabb dusch gick jag bort för att hämta henne och fick mig samtidigt en glad överraskning. Där var pärerna i full gång, löken hackad, tunnbrödet framdukat och årets surströmming på bordet, vilken höjdare! Kanske inte världens bästa återladdningsmat men jag avstod iallafall både ölen och snapsen. Det fick bli vatten den här gången, så tar jag två öl och två snapsar nästa gång istället.
