Mot nya Mål......

Lidingö tjelopp var mycket värre än jag trodde. Jag är van att springa i kuperad terräng trodde jag. När Stockholmare har talat om backar har jag inte kunnat låta bli att små le. De kallar ju Hammarbybacken för slalombacke :), löjligt. 
Nu små ler jag inte längre för det här var det värsta jag har varit med om eller i alla fall jämförbart med Brand-SM banan i Åsarna för några år sedan. Den hade Thomas Wassberg dragit och det var ingen dans på rosor det heller.

Det kändes lite jobbigt att inte få vara helt frisk och på topp när jag skulle springa. Nu gick jag upp i maxpuls nästan direkt och snittade på 97% totalt. Inte undra på att det kändes tungt. Efter 6km var jag tvärstum i benen. Jag fick stanna och stå still för att dricka lite och då släppte det lite men sen kom ju bara nästa backe och nästa backe och nästa backe och.......... sen äntligen upploppet där jag kramade ur det absolut sista.

Nu har jag iallafall nått mit mål, Tjejklassikern och totaltiden blev 6:36:15. Jag har inte bara rott i land det utan jag har ju faktiskt kommit igång ordentligt med träningen och känner att det här kommer bli en rolig skidåkarvinter nu när jag har en bra grundfysik. Jag tänker softa lite nu över helgen och sedan så fort jag får tillbaka orken och blir kvitt hostan så kör jag i gång igen. Det kommer förmodligen bli lite längre och lugnare pass et tag nu, kanske lite cykling så länge vädret tillåter. Styrketräning på jobbet, sen skulle jag vilja komma i gång och simma kanske en gång i veckan eller så. Det var ju den gren det gick allra sämst i och som jag tycker är absolut tråkigast.

Bloggen tror jag får hänga med ett tag till iallafall för det har blivit ett ganska bra sätt att komunicera med mig själv. Den ger mig även bevis på att jag tränar och gör framsteg. Det är lite av att ge sig själv en klapp på axeln efter ett tungt träningspass eller en tung dag på jobbet. Jag funderar på ett nytt namn så länge.