Inga medaljer i år.

Årets höjdpunkt är avkarad och det gick väl inte riktigt som planerat. Redan på förmiddagen när vi var ute för att testa skidorna kände jag att det inte var riktigt bra. Mjölksyran kom alldeles för tidigt i uppförsbackarna men det rekade liksom till sig på andra varvet och det började kännas riktigt bra. Hade planerat för en ordentlig uppvärmning sedan inför loppet men det räckte tydligen inte. Kände redan ifrån början hur det tog stopp i bröstkorgen och även fast jag slog av på takten så ville det inte gå till sig. Med tanke på vad som hände i helgen så bestämde jag mig för att kliva av efter förste varvet. På Onsdagen var det dags för stafetterna och vi hade ju lyckats samla ihop till ett renodlat damlag, vilket aldrig har hänt förut. Jag gick ut först och tog det lungt från början, jag tänkte mig verkligen för, 27 minuter höll jag på. Nu var det ju bara frågan om att fullfölja, eftersom medaljerna redan var långt utom räckhåll. Lena och Emma körde andra resp. tredje sträckan på 28 och 26 minuter. Det blev ett mycket uppskattat inslag och förhoppningsvis kanske fler ställer upp till nästa år. Efetr avsluted bankett med middag och lite prisutdelning åkte vi hemöver utan medaljer men med många skratt i bagaget istället.

Nu har det gått för långt!

Det har av nån anledning blivit en dålig vana att jag alltid drar på mig nån sjukdom när det börjar dra ihop sig till tävling men den här gången slår alla rekord.
Det började på Onsdag morgon med att jag var svullen runt ögonen och i ansiktet när jag vaknade, vilket gav med sig allt eftersom tiden gick. Tog ett pass på skidorna under em och sedan iväg på jobbet. Det var då jag kände hur hjärtat kändes oroligt och slog extra hårt och långsamt. Det brukar iochförsig hända lite nu och då kortare stunder så jag tänkte inte mer på det utan gick och lade mig. På To morgon var jag återigen svullen och pulsen var fortfarande långsam. Jag gick runt 40 i frekvens hela dan och hur jag än försökte så orkade jag inte få den att stiga mer är 120 då kom mjölksyran och vips var jag nere på 40 igen. På Fre morgon när jag inte fick upp ögonen bestämde jag mig för att uppsöka vårdcentralen och där blev det akutremiss till Sundsvalls sjukhus. Blev inlagd ett dygn med övervakning, samt div. prover och undersökningar som alla visade sig vara bra. Det är ju naturligtvis bra att det är bra men frustrerande och inte veta vad det beror på. De trodde att jag möjligtvis hade ätit nåt jag inte tålde nån annan förklaring till svullnaden fanns inte och beträffande hjärtat så var det absolut inget fel, utan det var fullt normalt när man tränar mycket och då får man väl tro på vad dom säger även fast det känns konstigt.
Nu är jag iallafall packad och klar för att i morgonbitti åka till Sälen. Vi får se om jag deltar eller inte. Jag ska känna mig för imorgonkväll och på Ti morgon innan jag bestämmer mig. Även om expertisen säger att allt är bra så måste man nog lyssna mer på sin egen kropp.

Mars 2009

Detaljer Mars 2009

Typ  Datum  Runda  Distans  Tid  Snitt Snittpuls 
SK 2009-03-18  Brand -SM Stafett  6 km  0:27:00  4:30 min/km  -  
SK 2009-03-17  Bran -SM Sälen  6 km  0:26:00  4:20 min/km  -  
SK 2009-03-17  Sälen  12 km  -  -  -  
SK 2009-03-11  Vårdkasen  9 km  0:47:00  5:13 min/km  -  
 2009-03-09  Löpmattan  8,5 km  0:45:00  5:18 min/km  161  
ÖT 2009-03-07  Trappmaskin  10,1 km  0:45:00  4:27 min/km  157  
CY 2009-03-03  Trainer  20 km  1:00:00  20,00 km/h  166  
ÖT 2009-03-03  Ben,Mage  -  0:30:00  -  -  
ÖT 2009-03-02  Trappmaskin  9,9 km  0:45:00  4:33 min/km  -  
= Löpning, SK = Längdskidåkning, RS = Rullskidåkning,
CY = Cykel, MO = Mountainbike, SP = Spinning,
ÖT = Övrig träning, NO = Notering

Mot nya mål...

.......det verkar nämligen vara det enda som hjälper mig hålla träningen vid liv. Jag trodde det skulle gå per automatik till slut, en liten släng av det där sjukliga "måste träna" beteendet hoppades jag skulle drabba mej men icke. Jag har så lätt att skjuta upp saker och ting tills i morgon eller nästa vecka eller närhelst det passar sig bättre än idag.
Då är det ju bra att ha nåt att se fram emot och träna inför, inte för att bli bäst och vinna utan mer för att inte klappa ihop totalt och näst intill slita ihjäl sig. Det som ligger närmst till hands nu är det årliga Brand SM i längdskidåkning. Om en vecka bär det av till Sälen och det är 10km vi skall avverka och som vanligt är det väldigt tunnt med deltagare i Damklassen. Jag har iallafall dragit mitt strå till stacken och värvat två tjejer från vår station. Emma och Jag kommer ställa upp i den individuella klassen och Lena hakar på i stafetten. Jag har inte kunnat åka någe skidor alls sedan Öppet spår eftersom min vä armbåge helt ballade ur och jag har jätte ont vid minsta ansträngning. Jag håller konditionen uppe med Trappmaskin och lite cykling istället. Detta är ju mest en kul grej och jakten på medaljerna överlåter jag till eliten. Jag har även blivit övertalad att åka med och springa Göteborgsvarvet i år och även det är ju Brand SM, så det är bara att sätta sig på cykeln, Jag ska bara...........


RSS 2.0