Vårruset

Ja, det var i går det och allt känns bra i dag. Är nöjd med loppet igår men jag gick möjligtvis ut lite för hårt för jag kom liksom aldrig över den där magiska spärren. Den brukar ge vika efter ca tre km men jag får väl skylla på dålig uppvärmning. Det var iallafall en trevlig kväll förutom att vi inte fick igång bussen när vi skulle hem, så jag missade ju Desperate housewives igen.
Vi lyckades bränna upp ett par startkablar för en vänlig tjej som kom till vår undsättning och 30 minuter senare kom några kollegor från Sundsvallsambulansen för att hjälpa oss med lite grövre kablar men av nån anledning hade de bara hittat en minuskabel och det blev vi ju nte mycket hjälpt av. 
Nu hade vi lite tur att våra egna Härnösandskollegor precis hade varit nere och lämnat av en patient, så då kunde ju dom starta oss men där fanns inte heller några startkablar. Det slutade med att vi fick stuva in oss alla tre i ambulansen och lämna bussen till sitt öde. Nu höll vi bara tummarna för att de inte skulle få ett larm på vägen hem för då hade de måsta kasta ut oss i kylan igen. Nu kom vi iallafall hem till slut om än några timmar senare än planerat.

Vilken dag....

Började som alla andra fredagar på jobbet. Städning och genomgång av bilarna, städning av vagnhallen och sedan ett kort morgonmöte. Allt frid och fröjd med morgonfika på biblan och den obligatoriska GI-mackan och kaffet.
I dag var det även dags för den stora vårstädningen och relaxen, bastun och tvättstugan hade föllit på våran lott.
Vi kämpade och slet i 1 1/2 timme med bara relaxen jag och Frida medans våra kollegor var som bortblåsta.
Klockan började närma sig lunch och det kurrade i magen. Då kom dagens första larm, som normalt inte skulle ha tagit mer än 1 1/2 timme men tog nu istället 4 timmar tack vare ett motorhaveri på väg hem från sundsvall. Efter många turer med bilbyte och reservbilar som inte startar och mycket annat klater, kom vi oss äntligen hem.
Nu var träning överprioriterat allt annat och hann jag 25 sit ups så var det inte mer heller. Dagens andra larm, som förflöt helt normalt, med andra ord 1 1/2 timme, vilket innebar att klockan var 17.15 när vi backade in bilen i garaget med 15 min övertid. Ja, så kan det gå till på en helt vanlig fredag, på Ambulansen i Härnösand. 2 larm och man är totalt slut när dagen är över och då har träningen uteblivit dessutom.
Efter detta väntade en middag på MC Donald´s och ett par timmar på Tivoli med Maja.
Nu har jag kanske inte gjort mig direkt förtjänt av en fysisk vila men en mental vila och jag kommer somna som en stock. Nya friska tag i morgon och då väntar ett dygns tjänstgöring, så då borde det bli lite tid över för lite fysisk aktivitet.

Studieavbrott

Sitter i en tung internetbaserad diskussion för tillfället. Den handlar om hälsoarbete, motiverande samtal och preventiva åtgärder. Jag tycker det är så självklara saker att leva ett hälsosamt liv, så jag har lite svårt att sätta mig in i problematiken. Jag får nog jobba lite mer på den biten för empati och förståelse för andras livssituationer är väl nåt en distriktssköterska ska kunna. Hur som helst tog jag mig nyss en välförtjänt löprunda och kroppen känns helt OK så här veckan innan vårruset. Nu väntar en dusch, näringsrik lunch och mera diskussioner.

Tunga ben

Några korta rudor har det blivit två dagar nu. Det är Mycket trötta ben, som släpar runt mig men jag hoppas att det känns bättre snart. Mindre än en vecka kvar till Vårruset och fem km ska man väl kunna ta sig runt men det hade varit kul med en bra tid. Jag kämpar vidare få vi se när det vänder.


Maja ville också skriva om sin träning och idag blev det en timmes fotbollsträning och i morgon väntar match igen.


Vilka dagar...suck!

Nu har jag äntligen börjat bocka av senaste vackans maraton.

Onsdag - Torsdag  
Värsta skolarbetet, som höll mig stillasittande vid datorn två HELA dagar + lite till. 
Fredag   
Tidig morgon 05.00 för avresa till Göteborg - 9 timmar stillasittande.                                     
Söndag    √  
Hemresa 9 timmar stillasittande.                                                                                                       
Måndag
   √
sittande HELA dagen för att läsa de två skolböckerna jag glömde hemma.
Tisdag    √
Tidig morgon 04.00 Tågresa till Stockholm 4 tim, skolbänken 8 tim, Tåg hem 4 tim.                          
Onsdag
   
sovmorgon 06.00 Jobb stillasittande i ambulansen halva dagen hem med sjukt barn på em.          

Ja mycket träning har det ju inte blivit direkt. 
Nu ska det bli skönt med en lugn tränings-och fiskehelg i husvagnen.

Överlevare nr 7348

Hemma välbehållen och nöjd.
02:12:38 är inte världens bästa tid men den duger. Jag far rätt fråsch i benen under hela loppet men orken i övrigt fanns inte riktigt.
Nu har jag fått lite blodad tand inför nästa år. Jag måste ju sikta på att ta mig i mål på under två timmar.
Nu vänatr vårruset härnäst, hoppas kunna gå på med lite intervallträning nu när jag äntligen känner mig frisk och stark igen.

Jag mår bra!!!

Helt otroligt, jag är packad och klar för avresan i morgon.
Formen känns kanon med tanke på hur lite jag har sprungit. Framför allt, jag är frisk! (peppar, peppar......).
Avresa tidigt i morgonbitti, kanske vi hinner en repa på city när vi kommer fram.
Mitt startnummer för den som råkar vara det minsta intresserad är 7877.
Startled: Bland alla poliser!
Jag säger bara Lycka till och tack detsamma!


Oj,oj,oj...

.......................vilken katastrofal vår jag har haft. Jag tänker inte tugga på om alla mina förkylningar och andra ohälsotillstånd jag har haft. Inte heller om alla dessa skoluppgifter, som har en stark benägenhet att hopa sig.
Nä nu ser jag bara framåt.....Göteborgsvarvet på Lördag, spännande.
Jag har lyckats hasa mig runt i allafall en tur på 19km och jag överlevde så det här ska nog gå vägen.
Jag kommer inte vara bäst men jag kommer förmodligen ha roligast!!!

Inga medaljer i år.

Årets höjdpunkt är avkarad och det gick väl inte riktigt som planerat. Redan på förmiddagen när vi var ute för att testa skidorna kände jag att det inte var riktigt bra. Mjölksyran kom alldeles för tidigt i uppförsbackarna men det rekade liksom till sig på andra varvet och det började kännas riktigt bra. Hade planerat för en ordentlig uppvärmning sedan inför loppet men det räckte tydligen inte. Kände redan ifrån början hur det tog stopp i bröstkorgen och även fast jag slog av på takten så ville det inte gå till sig. Med tanke på vad som hände i helgen så bestämde jag mig för att kliva av efter förste varvet. På Onsdagen var det dags för stafetterna och vi hade ju lyckats samla ihop till ett renodlat damlag, vilket aldrig har hänt förut. Jag gick ut först och tog det lungt från början, jag tänkte mig verkligen för, 27 minuter höll jag på. Nu var det ju bara frågan om att fullfölja, eftersom medaljerna redan var långt utom räckhåll. Lena och Emma körde andra resp. tredje sträckan på 28 och 26 minuter. Det blev ett mycket uppskattat inslag och förhoppningsvis kanske fler ställer upp till nästa år. Efetr avsluted bankett med middag och lite prisutdelning åkte vi hemöver utan medaljer men med många skratt i bagaget istället.

Nu har det gått för långt!

Det har av nån anledning blivit en dålig vana att jag alltid drar på mig nån sjukdom när det börjar dra ihop sig till tävling men den här gången slår alla rekord.
Det började på Onsdag morgon med att jag var svullen runt ögonen och i ansiktet när jag vaknade, vilket gav med sig allt eftersom tiden gick. Tog ett pass på skidorna under em och sedan iväg på jobbet. Det var då jag kände hur hjärtat kändes oroligt och slog extra hårt och långsamt. Det brukar iochförsig hända lite nu och då kortare stunder så jag tänkte inte mer på det utan gick och lade mig. På To morgon var jag återigen svullen och pulsen var fortfarande långsam. Jag gick runt 40 i frekvens hela dan och hur jag än försökte så orkade jag inte få den att stiga mer är 120 då kom mjölksyran och vips var jag nere på 40 igen. På Fre morgon när jag inte fick upp ögonen bestämde jag mig för att uppsöka vårdcentralen och där blev det akutremiss till Sundsvalls sjukhus. Blev inlagd ett dygn med övervakning, samt div. prover och undersökningar som alla visade sig vara bra. Det är ju naturligtvis bra att det är bra men frustrerande och inte veta vad det beror på. De trodde att jag möjligtvis hade ätit nåt jag inte tålde nån annan förklaring till svullnaden fanns inte och beträffande hjärtat så var det absolut inget fel, utan det var fullt normalt när man tränar mycket och då får man väl tro på vad dom säger även fast det känns konstigt.
Nu är jag iallafall packad och klar för att i morgonbitti åka till Sälen. Vi får se om jag deltar eller inte. Jag ska känna mig för imorgonkväll och på Ti morgon innan jag bestämmer mig. Även om expertisen säger att allt är bra så måste man nog lyssna mer på sin egen kropp.

Mot nya mål...

.......det verkar nämligen vara det enda som hjälper mig hålla träningen vid liv. Jag trodde det skulle gå per automatik till slut, en liten släng av det där sjukliga "måste träna" beteendet hoppades jag skulle drabba mej men icke. Jag har så lätt att skjuta upp saker och ting tills i morgon eller nästa vecka eller närhelst det passar sig bättre än idag.
Då är det ju bra att ha nåt att se fram emot och träna inför, inte för att bli bäst och vinna utan mer för att inte klappa ihop totalt och näst intill slita ihjäl sig. Det som ligger närmst till hands nu är det årliga Brand SM i längdskidåkning. Om en vecka bär det av till Sälen och det är 10km vi skall avverka och som vanligt är det väldigt tunnt med deltagare i Damklassen. Jag har iallafall dragit mitt strå till stacken och värvat två tjejer från vår station. Emma och Jag kommer ställa upp i den individuella klassen och Lena hakar på i stafetten. Jag har inte kunnat åka någe skidor alls sedan Öppet spår eftersom min vä armbåge helt ballade ur och jag har jätte ont vid minsta ansträngning. Jag håller konditionen uppe med Trappmaskin och lite cykling istället. Detta är ju mest en kul grej och jakten på medaljerna överlåter jag till eliten. Jag har även blivit övertalad att åka med och springa Göteborgsvarvet i år och även det är ju Brand SM, så det är bara att sätta sig på cykeln, Jag ska bara...........


LÄMNA INTE IN SKIDORNA!!

Hemma igen hel och välbehållen. Jag känner mig piggare och bättre äv väntat. Lite ont iarmbågarna, vilket kom redan efter 3mil och blev en ordentlig plåga mot slutet.
Dagen började inte riktigt optimalt för min frukost som var minutiöst utprovad under veckan och som jag skulle förtära i bussen på vägen upp för att inte äta för tidigt och inte för sent in inpå loppet, blev kvar i bilen i Mora.
Det skapade nästan en smått panikkänsla när jag tänkte på att jag skulle åka 9 mil på tom mage. Jag kunde inte heller vänta tills jag kom fram i Sälen för det skulle bli för sent att peta i sig nåt då. Jag fick helt enkelt dricka upp sportdrycken och peta i mig en såndär energibar. Jag var hungrig redan innan jag var halvvägs uppe i första backen men jag körde stenhårt på bara sportdryck och powerbars hela loppet.
Vilka kanonskidor jag hade. Anders hade lyckats till 110%. Jag gled om hur många som helst och fästet funkade kanon. Jag var dum som lämnade in dom i Oxberg för att bättra på fästet en aning. Det måste ha blivit nån förväxling med blåbärssoppan eller nåt sånt för nu tappade jag allt vad fäste jag hade kvar, så jag fick stanna och kladda på lite själv efter en stund. Tjurade på till Eldris men var ännu dummare och lämnade in dom igen och vad dom hade förväxlat vallan med där det är en gåta för nu tappade jag istället allt mitt underbara glid och det frös och jävlades rent utsagt under skidorna hela tiden.
Jag hade kännt mig i fin form hela loppet och insåg att jag skulle klara mig på undet 8 timmar med marginal om jag inte hade lämnat inat in dom till Fuck..g, Jäv.a TOKO!
Nä jag ska inte klaga jag vet jag har varit jätte duktig (klapp, klapp på axeln) målsätttningen var ju att klara av det, så 08:01:42 får väl duga..... för den här gången.


Dagen D närmar sig

Nu håller jag tummarna att vädret blir som dom lovar just nu men de senaste dagarna har det svängt upp och ner hela tiden. Nu lovar dom på www.yr.no att det på Måndagen ska vara några grader kallt, blåsa en svag nord-västlig vind och även att solen ska titta fram lite. Då kan det ju stundtals bli en riktigt angenäm resa.
Just nu känner jag mig mest bara fullproppad med pasta och övriga oaptitliga kolhydratdrycker, samt oerhört slö och otränad. Det sägs att det är lite den känslan man ska ha inför ett långlopp, så jag går helt in för det.
Krämpor? Ja, dom smyger sig sju som bekant alltid på så här dagarna innan och det här är inget undantag. Jag har ju mina skavsår som jag brottats med hela vintern. Har bunkrat upp med Duodermplattor och Coachtejp, det borde göra susen. Vänster knä har krånglat några dagar med smärtor på insidan där vadmuskeln fäster. Jag trodde det skulle gå över med lite vila men det är nästan så det har blivit värre. Jag provar nu istället med Voltarén får se om det hjälper. Annars, hur mycket jag än känner efter så hittar jag inga fler skavanker så det här ska nog gå vägen.
Hämtar upp Anders imorgonbitti direkt på jobbet, hoppas han haft det lugnt bara. Maja lämnar vi av hos srorasyrran Jenny, som tyvärr inte kunde hänga på oss den här gången. Sedan har vi väl en sisådär fem timmar framför oss kanske innan vi entrar Mora framåt eftermiddan.
Måndag morgon försöker vi starta så tidigt som möjligt och när jag beräknar gå i mål har jag ingen aning om. Jag törs inte ens spekulera om nån tid men i MÅL SKA JAG!!!
Jag har startnummer 18580 och Anders har nr 12164.


Uppladdning?

Det har inte direkt blivit tokmycket skidor sista tiden men ändå känner jag mig sliten i kroppen. I Vemdalen åkte jag bara drygt 2,5 mil totalt, trots helt perfekta förhållanden. Jag känner mig mätt på skidåkning helt enkelt, hoppas det går över bara. Jag tänker nu vila mig i form resten av veckan. Det blir kanske en lugn jogg på löpmattan och lite lätt styrketräning och stretching på jobbet i morgon. Jag tror inte mer skidåkning nu gör nån skillnad, jag är nöjd bara jag kommer i mål.

I dag var det trötta armar.

Oj,v ad styrketräningen från igår satt kvar i armarna. Det blev ett mycket jobbigt pass idag. Det är ju iofs lite med kuperat på Vårdkasen där jag åkte idag jämfört med i Norrstig där jag nött på den senaste tiden. Det kanske bara är nyttigt att variera terrängen lite så inte kroppen blir för bekväm. Jag tror jag ska ge Vårdkasen en ny chans i morgon kanske det inte är lika stumt i kroppen. Jag har ju haft ett uppehåll på fyra dagar över helgen så jag tycker att kroppen borde ha återhämtat sig. Vi får se i morgon som sagt var....

Gratis kläder

Att träna är inte allt, kolla in denna länk.

http://www.gratisklader.se/Register.asp?r=156834

Långpass igen

Kände mig lite sliten idag redan innan jag kom ut i skidspåret. Hade nog inte återhämtat mig riktigt sedan i förrgår men jag lyckades ändå gno på i tre timmar. Jag gjorde några välbehövliga stopp med omvallning och fika. Effektiv tid i spåret kanske var 2tim 50 min, så det blir lite längre för varje gång. Fick kramp i underarmarna på slutet och axlarna slet ganska ont. Jag har tyvärr varit bedrövligt dålig på att stretcha den sista tiden. Det finns varken energi eller tid över för det. Skulle sätta mig och plugga lite när jag kom hem efter dagens pass men min hjärna var totalt nollad. Jag fattade inte ett ord av vad jag läste. Det fick bli en liten tupplur istället, så nu har jag suttit här på jobbet och diskuterat lite artiklar med mina kursare över nätet. Imorgon får jag nog prioritera bort träningen och ge lite tid till studierna istället.

Nytt långpass

27km åkte jag idag och det kändes riktigt bra. Jag tror jag har börjat få lite kläm på energiintaget nu. Jag försöker dricka var 20-30:e min, sportdryck blev det idag. Efter varje timma försöker jag peta i mig nåt mer matnyttigt, banan, macka eller energibar. Jag får exprimentera lite för vissa saker får man ju en jäkla magknip av. Efter 2tim 40min gav vi upp men jag kände ändå att jag skulle kunna fortsätta. Det började iochförsig kännas rejält i armarna men annars var jag rätt pigg. Det var lite jobbigare för Anders som har legat sjuk i influensa och lunginflammation 14dagar. Han skulle ju bara ut och åka lite lugnt men det tog på hans krafter ändå. Kanske det var därför jag kände mig extra stark.

Nu känns det......

Norrstig idag. Mätte ut en slinga på 4km uppe på det flacka partiet. Nydragna, kanonfina spår, 3 minusgrader och helt vindstilla. Kan det bli mycket bättre? Det gick lite kärvt men jag lyckades hålla en jämn hastighet på 25min /varv. Efter två varv stannade jag och petade i mig lite vätska och kolhydrater, likaså efter ytterligare två varv. Femte och sista varvet var jag helt slut men jag höll ändå samma tempo, konstigt nog. Nu har jag ont i kroppen, ffa. i axlarna men det känns bra ändå.

I dag blev det dubbla pass.

Ett kortare intensivt pass på förmiddagen och ett lugnt, något längre på eftermiddagen. Detta var planen för dagen och den höll på krascha redan innan första passet när jag till min stora förvåning inte fann några skidor i takboxen. Det var ju bara lägga svansen mellan benen och åka hem igen. Motivationen kom av sig helt men jag lyckades mobilisera om mig, som tur var för finare spår än idag får man leta efter. Brände av 7km i raskt tempo där på förmiddan och sedan 17,5km innan jag for på jobbet i kväll.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0